Älskad Mamma och Ratad förälder

Ja livet har sina svängar och det är både toppar och dalar. Jag märker att jag gått in en ny fas i livet. Numera är jag inte förälder till två hemmavarande barn utan till två vuxna barn som flyttat hemifrån. De håller på att skapa sig egna liv där jag helt naturligt har mindre del men ändå finns i bakgrunden. Ett av mina barn har dessutom fått ett eget barn och det är fantastiskt att ha barnbarn. Det är som många säger; livets efterrätt. 

Jag har känt ett antal gånger att jag är både en älskad mamma men också en ratad förälder som inte har samma självklara plats hos dem längre. Det är precis som det ska,  och jag vill absolut inte beklaga mig genom denna text utan dela en reflektion jag gjort. Barnen växer upp till unga vuxna och skaffar sina egna liv. De börjar jobba och bygger sin egen vardag med egna rutiner. Det har ibland kännts svårt när det händer, att inte alltid vara bland deras första val. Det är samtidigt ett kvitto på att jag gjort ett bra jobb som mamma, att de är självständiga och klarar sig själva. Samtidigt vet jag att de kommer till mig när de behöver vägledning, uppmuntran eller bara vill umgås och få en kram. Då känns det bra att få kunna vara den älskade mamman. Jag är så stolt över att få vara deras mamma och följa deras väg i livet, även på avstånd. Jag vet också att jag är älskad av mina barn även när de ratar mig( väljer bort mig).


Det ger ju mig mer utrymme att hitta en ny roll i livet, att kunna göra allt det där som jag drömde om att göra en dag. Nu är den dagen här och livet är fullt av nya möjligheter. Jag och sambon lever ett enklare liv där vi inte behöver ta hänsyn till barnen på samma sätt, vi tar dagarna som vi vill och som de kommer. Vi kan resa, eller bara sitta i tystnad och inte göra något särskilt.
Jag har precis hittat en ny hobby som jag och min barndomsvän håller på att bygga upp. Vi jobbar med ull och tar hand om den i många steg. Vi rensar den, tvättar den för att sen karda och skapa olika saker. Det är så härligt och det känns kul att få göra detta med henne. Det är en av drömmarna att kunna bygga upp en verksamhet. 

Det här var lite tankar som surrat i mitt huvud och jag kände att jag ville dela med mig av dem. Du som läser mina inlägg får gärna lämna en kommentar till mig. Allt gott/ Petra 🌸

Jantelagen

Vad är egentligen Jantelagen? Varför är många så styrda av den? 

Ja, det jag tänker på när jag hör Jantelagen är, att du får inte sticka ut, du ska rätta dig i ledet och du får absolut inte tycka om dig själv öppet. Jag tror också det är väldigt svenskt. Jag tror att om man låter sig styras av jante lagen blir vi nog ganska låsta i vårt sätt att vara. Jag har själv levt under denna normen och inte velat synas och höras men har nu bestämt mig för att lyssna innåt och gå efter det istället.  

Vänliga veckan

Ja då är det vänliga veckan nu då, nu ska vi göra någon vänlig handling åt någon, säga något snällt eller på något annat sätt visa en god gärning. Själv erbjöd jag en kvinna som verkade stressad att gå före mig i kön när jag var i affären.

 

Det borde väl inte behövas en speciell vecka för att vara vänlig? Många är så stressade och upptagna av sitt eget att det här med vänlighet gentemot andra glöms bort. Vi vill lära våra barn att uppföra sig, svara artigt på tilltal och vara vänliga. Hur gör vi då det?

 

Jag reflekterade över detta en dag när jag var på restaurang och åt från en buffé. Jag väntade på min tur med att ta mat, då det kom fler gäster hela tiden. Från ingenstans kom en kvinna farande med sin tallrik och tog för sig, hon trängde sig före mig och sträckte sig för att komma åt det hon ville ha. Hon var väldigt målmedveten och plockade bestämt till sig. Jag steg lite åt sidan för jag kände mig stressad och lät henne hållas. Vad jag sen reagerade på var när hennes son skulle göra detsamma och jag hör henne utbrista till sonen -du får akta dig lite, du kan ju inte tränga dig före!

Jag blev mållös och bara gick därifrån. Hur kan vi förvänta oss att barnen ska göra rätt? De gör ju som vi gör och inte som vi säger. Jag tyckte detta var ett bevis på detta iallafall.

Ja det var en reflektion jag gjorde i vardagen, jag önskar att vi börjar se hur vi agerar innan vi klandrar andra. 

 

 

 

 

J